Är det så här man förtjänar att må när man snart är 28? Öh vetti tusan!! Men jag förtjänar väl att må så här dåligt, ha folk runt mig som inte fattar hur d är leva med FAS ( Fetalt AlkoholSyndrom) & Kronisk Foglossning. Ha människor i sinn omgivning som tror att allt går å bota på två röda sekunder & sen är d bara att gå till AF & skaffa jobb.

ÖH ni fattar NOLL

Förtjänar jag att vara mamma till en underbar son, enligt vissa är svaret NEJ!!

Enligt vissa borde jag inte ens få ha VÄNNER, såna som bryr sig om mig & VERKLIGEN finns där när allt botten.

Trots att det har gått 8 år sen den där dagen då jag fick reda på att jag har FAS. Den sitter som ett berg i mitt inre & rösten av min första fam.hem mammas röst ringer om & om igen i huvudet.

Tack min ängel för att du sa d som jag länge undrat vara fel på mig.

MÅNGA är ni som undrar om jag har accepterat syndromet & svaret är NEJ trots åren som gått. Jag trodde att jag hade börjat förlika mig m den men ICKE.

Min storebror Anders, Min storasyster Jenny & mina småbröder David & Kalle.

Vi träffas sällan alla vfem då Jenny & Anders bor ovanför Stockholm. Men ca varanann jul kommer antingen syrran eller brosan ner över jul.

Ljugråa mysbyxor m döskalle på vänster ben

Hoodtröja med texten: LOVE

ljusgrå strumpor på fötterna

Vid 9 års ålder blev jag kristen & efter flytten till mamma- 94 tappade jag den tron & dom senaste åren så har den kommit & gått men den finns nånstans där inne & väntar på att bli fram plockad. Kanske försvinner då det jobbiga som jag upplever just nu.