Fyra dar har gått sedan den 19/2, dagen då min läkare ringde & vi disskuterade min huvudvärk

Han sa att den kunde bero på emn infektion.

Jag frågade om huvudvärken kunde bero på Tiparol OD ( smärtstillande, depåtablett)

han kollade biverkningarna, men säker var ingen av oss.

Han satte ut den, hur länge kommer jag inte ihåg. Ett tag tror jag han sa & det är lång tid för mig att klara mig ENBART på dom billiga & icke verksamma smärtstillande som finns på apoteket eller i daglivaruhandeln.

Ta i trä än har jag ingen värk i rygg, bäcken & ben.

Hoppas att den håller sig låångt borta & inte dyker upp alls, men säker kan jag inte vara, litar inte på min kropp.

När som kan jag få fruktansvärda smärtor & bli liggandes en vecka eller mer.

Sjukgymnastik, nope man ska klara sig på sina övningar man en gång fått & inte vara en börda för dom

Hemtjänst JA TACK

Hur länge ska jag orka med skiten själv utasn hjälp från kommunen?? Ingen aning.

Rädd att schermat inte håller som min kontakperson & jag gjort åt mig.

Boendestöd, Ja gärna

Färdtjänst, JA TACK

MEN  jag tvingas klara mig själv, vilket jag snart inte fixar längre.

Att bara bära en astung tvättkorg varenda j-vla gång till tvättstugan fungerar inte längre.

tvättar en liten maskin två ggr/vecka inte mycket men mer fixar inte jag.

Sluta se mig som frisk, när jag f-n inte är det, lägg ner era idiotier, inget hjälper längre. Inte ens mot ångesten som ekar varenda dag i mig.

Kommer jag verkligen klara denna lååånga period utan min Tiparol OD.

Hoppas kan jag alltid göra, men känner mig själv bättre än vad andra gör.

Några vet hur jag mår fysiskt. Andra inte. Vissa förstår, andra inte.

Men det finns fem idioter som säger:" Du kan jobba, lite värk dör man inte av, du är ju så j-vla lat".

Sorry, men det handlar inte om LATHET från min sida, ser ni ens hur jag kämpar varenda j-vla dag??

NEJ, ni blundar & vägrar inse verklighenten som jag lever i.

Vakna idioter & titta,se hur jag kämpar själv utan den hjälp jag har rätt till från kommunen.

Tacksam för dom personer som verkligen ser hur jag mår dag ut & dag in.

Som ser hur jag kämpar.

Men kämparglöden slocknar snart, orken tryter mer & mer för varje dag.

Vill bara få¨den hjälpen jag behöver innan det händer en olycka ute eller inne.

Att jag trillar & slår mig, sjukhusvistelse under en lång tid.

Allt känns piss just nu, kan ju iof sig bero på att jag nyss varit sjuk.

Men så här borde jag inte känna mig, liten & rädd för allt.

Tvättstugan stinker surt varenda j-vla gång mn är där inee, va f-n pissar folk i rännan bakom maskinerna eller??

Att handla är jättejobbigt med all ångest, varför kan inte vi ensamstående få handla via nätet av dessa företag sdom kör ut matkassar till familjer varje vecka för??

Ångesten är megastark nu & lär så förbli resten av dagen, inget fungerar på d planet heller. JAA Jag försöker, men vill bara ge upp nu på en gång, orkar inte med den längre.

Finns bara en person jag tar mig genom dagarna för, min skatt, japp min son, min fina, underbara store son.

Pratade med honom igår & han frågade mig när vi skulle ses nästa gång.

Får inte säga för mycket till honom då han ännu inte förstår

Så mitt svar blev: Det dröjer jättelänge innan vi ses nästa gång, men vet vad?? Mamma äslar dig så mycket ja ända upp till månen & längre än så.

Ingen annan än han älskar jag så mycket. 

Inte ens min egna jobbiga & störande morsa

Nej hon är som är & tjatar ständigt om saker jag borde göra, ge upp människa jag är f-n vuxen klarar mig själv. Ge upp, hur mycket du än tjatar ju mindre kommer jag att lyssna & sen leder det bara åt ett håll att jag bryter kontakten med dig.

Du tror att du vet bäst, men sorry det gör du inte längre.

Vad vet du om hur det är att ständigt vara ung & ha två handikapp??

FAS= Fetalt Alkoholsyndrom

Ja den orskade du då jag ditt öälskade barn låg i din mage, ingen vet exakt hur mycket du drack under den tiden & skulle jag ställa dig mot väggen & kräva ett svar på frågan så svarar du med en löjlig undanflykt, sorry vet va du går för bara så du vet

Kronisk foglossning

Vet inte hur den uppkom under foster tiden, men tror att den är en orsak av ditt j-vla supande.

kommer du ihåg den där gång då du var & hälsade på oss när vi bodde hos Monsler.

Jag minns dagen som om det vore igår.

Kommer ihåg vad Sylvia ( familjehems mamman) kom & sa till mig & sedan vad jag sa till dig ute i köket

Sylvia: Ertika, din mamma mår dåligt idag

Jag ropade in dig från balkongen där du satt & pratade med dom andra i familjen

Räckte med att du böjde dig ner & frågade va jag ville

Jag: 2Mamma, snälla sluta dricka jag gillar inte att se dig sådan

Lova mig att du lägger av" 

Mamma:"Jag lovar att sluta dricka för din & dfina bröders skull"

Mitt barnahjärta grät floder av sorg den dagen

Några år senare blev du periodare & Då hade jag flyttat hem till dig., första julen var hemsk, Jenny & Andres skällde ut dig som f-n då, trodde hela huset skulle rämna över oss.

Jag var jättearg för att du drack.

När vi sedan flyttade till andra sidan av satan så blev jag mamma åt min egna mamma & vems fel var d att jag sommaren -00 blev jättesjuk & fick vistas på skukhuset, jo ditt fel helt å hållet. di ville ha en syndabock att lasta alla dina problem på & vem blev det, jo lilla oskyldiga jag.

Glad att jag flyttade till Carlsons när jag blev utskriven från sjukan.

Du hatade astt jag flyttade till dom, men jag gjorde bara vad jag behövde för överleva & slippa se dig full.

Ditt periodande slutade sommaren-04.

Men jag vet att det ligger latent i din kropp & ja då den dagen kommer har du varken dotter eller dottersom längre.